1913 gav Svenska Akademien honom Nobelpriset. På sitt språk, bengali, skrev han dikter, romaner, essäer. Han komponerade musik och sånger, väckte indisk danskonst till nytt liv och förnyade indiskt måleri med sin expressionism när han började måla vid 70 års ålder. Han byggde skolor och ett eget universitet i Santiniketan norr om Calcutta.