Bo Strömstedt berättar om Carl Jonas Love Almqvist.
Bo Strömstedt berättar om Georg Stiernhielm.
Bo Strömstedt berättar om Majken Johansson.
Bo Strömstedt berättar om Gustaf Fröding (1860-1911), som i sitt bröst hade gitarr och dragharmonika. Han var skalden som kunde rimma på allt, det var skimmer i molnen och glitter i sjön. Men hans vackraste kärleksdikt blev åtalad - och att han var en djärv modernist blev erkänt först långt efter hans död.
Bo Strömstedt berättar om Jesper Svenbro.
Bo Strömstedt berättar om Elmer Diktonius.
Bo Strömstedt berättar om Nils Ferlin
Bo Strömstedt berättar om Anders Österling.
Bo Strömstedt berättar om Harriet Löwenhjelm.
Bo Strömstedt berättar om Werner Aspenström (1918-1997). Han blev redan i sin livstid en svensk klassiker, en följeslagare för många. Han var väl bekant med gossen Gråsten och hemmadottern fröken Granbuske, men också med majkvällens gökgåta och julimorgonens översinnliga ljus. Han var vardaglig och lärd, en kamrat i universum. Bo Strömstedt berättar om Werner Aspenström.
I första programmet möter vi 1700-talspoeten och visdiktaren Carl Michael Bellman.
I andra programmet möter vi Lars Forssell, poet, visdiktare, författare, akademiledamot med mera.
I tredje programmet möter vi Birger Sjöberg, journalist, poet och vissångare.
I fjärde programmet möter vi Evert Taube, svensk nationalskald, konstnär och artist
I femte och sista programmet möter vi Sonja Åkesson, skildrare av den slitna vardagen. Hon har kallats den svenska välfärdens poet.
Bo Strömstedt berättar om Vilhelm Moberg som berättare och provokatör. En smålänning med vresigt och sorgset temperament. Hösten 1959, när den sista utvandrarboken kommit ut, hade Moberg lovat Bo Strömstedt en tiominuters intervju. Den kom att följas av många andra samtal.
Bo Strömstedt berättar om Sven Lidman. En skandalös erotisk poet, militär aktivist och vällustig väckelsepredikant. Bo Strömstedt hörde honom redan som 10-åring och kom sedan att lära känna honom väl.
Bo Strömstedt berättar om Evert Taube, som han under många år kom att samarbeta med. Han berättar om den Evert Taube som inte bara skapade den svenska sommaren utan även en hel brusande värld. En mästerlig balladdiktare, en intim lyriker, en tidig rappare i 70-års åldern.
Vi besöker först Kymmendö dit August Strindberg kom tidigt. Där skrev han "Mäster Olof" 23 år gammal, där mötte han drängen som blev "Carlsson" och änkan som blev madame Flod i Hemsöborna. Förvisad från sin "älskade ö" fortsatte han till andra öar i skärgården. Svenska Krusbär följer honom.
På Dalarö kom Hjalmar Bergman att tillbringa sina somrar. Hans äktenskap med Stina Lindberg från villan "Namnlösa" blev stormigt. Han dog i Berlin på nyårsdagen 1931, men i årtionden fanns han ändå kvar på Dalarö. Bo Strömstedt upplevde det själv.
På påskafton 1712 kom Johan Runius till Dalarö för att stanna där över helgen, hos mor Lisa. Han berättar om detta i en lång dikt som heter Friskens och Runi resa till Dalarön påskafton år 1712.
Gustaf Fröding förknippar man vanligtvis inte med skärgården, men sensommaren 1896 gick han på Utö och Sandhamn och ängslades och våndades. Han hade skrivit en ny bok som bl a innehöll en djärvt erotisk dikt. Skulle han trycka eller inte. Beslutet på Sandhamn blev avgörande för Frödings öde.
Werner Aspenström kom redan på tidigt 40-tal till Kymmendö. Han kom tillsammans med sin hustru Signe att tillbringa mer än 50 somrar där. I en annan tid bodde Strindberg där. Möttes de någonsin?